Maj 2001. Jag frågade för "många" frågor till J-E L: du är som en fem-åring!
   Tisdagen den 9 oktober. Jag äter och läser lördagens PT. DL: är det dagens? och vrider bort blicken och småler.
   Måndagen den 4 februari. Jag äter parisare med potatis och sås, grönsaker också. J-E L: äter du korv?! Jag frågar J-E L
varför frågar du det? J-E L svarar: du som är noggrann med vad du äter - det är [mycket] kemikalier i korv... och fett...
   Måndagen den 4 februari 2002. Samma måltid som förra och samma dag. J-E L påpekar att min krage är inte riktigt vikt.
Jag ändrar den sneda kragen. Det är den andra gången som J-E påpekar kragen under ett halvt år. J-E är mycket bra på
att uttrycka sig, J-E missbrukar det ibland.
   Onsdagen den 6 februari. Jag hade med mig ett brev under förmiddagsfiket som innehöll
"arbetstidsförkortning --- det personliga val". En av medarbetarna frågar vad det är för ett brev.
Jag svarar att det är min 6:e semestervecka. Efter en kort disskusion pressar DL in den ironiska frasen
"du behöver väl ingen semester --- 50%:aren". Jag jobbar idag ~80 %. Jag blir gråtfärdig.
   Tisdagen den 24 september 2002. Lunch mellan 11.00 till 11.40. 11.25, efter jag har ätit och kastar bort
Kappas Piteå-Tidning fredag [i returpapperåtervinningen], tar J-E en tugga från sitt äpple och talar med en bestämd röst:
"samlar du årgångsvis på PT?". Jag kommenterar inte den ironiska kommentaren, utan säger:
"jag samlar veckovis eller månadsvis, beroende på när vi slänger återvinningen på återvinningsstationen". J-E inflikar:
"ja-ha!". Han missbrukar sin goda förmåga att uttrycka sig genom att systematiskt mobba mig. DL kommer tvåa sedan MI.
SB är bäst av dem: ok att man får en pik då och då, men hans sätt det han gör det på, är bara uppmuntrande.
   Fredagen den 17 januari 2003. Förmiddagskaffe. Jag läser dagens PT när DL, utan inledning, frågar mig:
"läser du dagens tidning?". Eftermiddagsrasten: en konslutfirma bjuder oss på tårta. Jag vill inte spara tårtan till
min hemgång. Jag brukar spara mitt fika och äta upp det innan jag åker hem, lättare att cykla hem och jag blir piggare av det.
DL säger också utan en inledning: ska du inte spara tårtan? Oj så ledsen jag blir av de två kommentarerna.
Hela helgen är förstörd. Ska DL aldrig sluta kommentera mina "fel"? Jag känner mig INTE fikasugen på 09.00- och 14.00- fikat.
MÅSTE jag fika för att bli accepterad? eller har jag förargat honom? Detta elände har pågått sedan 1999... urk.
   Måndagen den 15 april 2003. Det känns bättre nu, det är deras sätt att kontakta mig. Det sociala klimatet, på rasterna,
har mjuknat sedan praktikanten Pernilla är hos oss. In med fler kvinnor! om de orkar med det långa testet med rangordningen.
   Fredagen den 16 maj 2003. Lunch. DL sätter sig ned. Efter en stund tittar han noggrant på den tidningen jag läser
och sedan säger: "du har hunnit ifatt". Jag svarar med en snabb replik, "är det fel?". Han säger något annat efter
den repliken som jag inte riktigt uppfattar. Jag säger sedan snabbt "är det fel?".
   Måndagen den 19 maj 2003. Jag kommer till jobbet, efter jag har lämnat barnen, cirka klockan 8.45. J-E L säger något
i följande stil "jaha! du är här". DL inflikar "vi har jobbat länge". Jag svarar med att jag har ju lämnat våra barn.
Snyft. Jag blir så ledsen. Blev de arga för det som jag sade i fredags? [ett frågetecken ? med två prickar under
frågetecknet föreställer ögontårar].   SKA DE ALDRIG SLUTA???!!!
   Torsdagen den 5 juni 2003 klockan 09.17. J-E L frågar vem som ska gå ronden i morgon fredag. Sedan säger någon
att det är JJ som ska göra det och samtidigt köpa bullen och lotten. Jag säger sedan att jag är ledig i morgon.
J-E inflikar lika snabbt som jag sade att jag ska vara ledig imorgon: "imorgon också?". Jag svarar med en lika snabb replik:
"vad menar du?". DL skrattar så gott. J-E är tyst. Jag står redan upp för att rasten är slut och går min väg för att
J-E vill inte svara. Menar J-E med "imorgon också?" jag är ledig allt för ofta? Har jag sagt något olämpligt till någon?
Igår sade jag till MI om hans andra hälsena som inte ville läka. Jag minns inte i vilket sammanhang men det var något
med träning och att ligga på sofflocket när jag talade med KB. Kanske skulle J-E ge igen för det? Vill de att
jag ska sluta jobba? Då får de sparka mig istället. Vad ska jag göra sedan? Omskola mig? Till vad? Jag gillar det här jobbet
men när min grupp behandlar mig på detta sättet, då har jag en lång omskolningsperiod framför mig en gång till.
Den förra var intressant elektriker. Den här blir xxxligxx inte lika intressant på grund av det kanske blir ett annat yrke.
Det är att bita ihop! Det blir bra till slut!
   Tisdagen den 10 juni 2003 klockan cirka 13.50. Det talas om ett problem i x5 + glnxxöpen: DL säger eller frågar de andra:
ska vi fråga teaxexxkern? DL får inget svar utan säger xet en gång till!: Xxx xxx fråga xxx. Xxx inget svar från de andra.
DL går sedan fram till mig och ställer frågan. Vad menar DL med "teoretikern"? Jag blir så ledsen! Ska de aldrig sluta?
   Onsdagen den 18 juni 2003. Förmiddag. Å vad jag hatar detta "arbetslag" 55 + !!! Hur ska jag bete mig för att bli
accepterad av DL och J-E L? De är trevliga med mig samtidigt slår de sönder mig. När de ser att jag mår bra
slår de mig med ironiska fraser. De är trevliga om jag är inte på ett gott humör. Är det för att jag är så tystlåten?
Klass 1-9 och gymnasiet 1-3 var inte bra, militärtjänstgöringen var ganska bra, komvux bra, AMU (Lernia) år 1998-99 var bäst.
Sågverket var bättre, om jag ser tillbaka, än detta eländig 55+arbetslag!
   Onsdagen den 3 september 2003 klockan 11.35. De andra pratar om en människa som kan se på en grammofonskiva,
endast på spåren, vem det är som spelar. Jag inflikar  meningen "det blir nog svårt att läsa en cd eller dvd".
Framför mig ligger dagens Piteå-Tidning. DL tittar på tidningen och säger något i stil med: "du är nära".
Jag svarar: är det fel? Det var så trevlig stämmning innan han sade det. Hela halva dagen är förstörd! Vad vill DL?
Kanske han vill att jag ska sluta tala med honom och att inte hälsa, vare sig på jobbet eller i staden.
Att inte fråga om något om jag inte kan eller svara på frågor från honom. Ok?!
   Onsdagen den 10 september 2003. Nästa gång DL påpekar att jag läser i gårdagens PT kommer jag att säga "tjat-D".
Nästa gång "tjat-L" och den sista "tjat-gubbe". Om idioten fortsätter blir det tjat-gubbe varje gång.
   Den 6 oktober 2003 kl 14.30. Jag vågar inte säga till någon idag att jag flexar ut kl 15.00. Jag orkar inte höra
deras ironiska fraser. J-E L säger något i den har stilen: jag slutar tre. Jag inflikar med: du också!
J-E säger: men du började kl nio. Jag säger: det här är för simskolan. J-E: jag ska inte simma.
Jag minns inte exakt vad J-E sade. Jag blir så ledsen.
   Onsdagen den 8 oktober 2003 kl 9.25. Jag arbetar med ett hemarbete under rasterna. Jag är inte närvarande från 09.00
till den tiden. Det gäller mellan måndag och onsdag. Men de behöver ändå inte kränka mig! DL sade: ja-ha! du är här! Ååå...
   Tisdagen den 28 oktober 2003 kl. 09.25. Jag har inte varit på kafferasten, utan har översatt en text till engelska,
alltså hemarbete. Jag säger hej till J-E L hos vår verkstad. Han säger endast "jasså! du arbetar!", INTE ett "hej!
   Måndagen den 8 december kl 11.40 ca. Det var en så trevlig stämmning under lunchrasten. Max frågade Lars om ett skämt
som han inte kom ihåg så bra. Lars berättade den och alla skrattade, till och med jag. Efter luchrasten satt vi i verkstaden.
Max nämnde om det skämtet och jag log. J-E L såg att jag log och han säger till mig: det tyckte du var trevligt.
Har du inga skämt att berätta? du som vet så mycket!
   Tisdagen den 16 december 2003 kl 09.20. J-E L och DL går tillsammans nedför trappan från vårat fikarum.
Jag hälsar på dem två. DL hälsar tillbaka men inte J-E. J-E säger: jasså! du jobbar!
   Tisdagen den 23 december 2003 kl 11.25. Jag läser en äldre PT. DL frågar: vilken dag? Jag svarar: inte vet jag!
DL säger: inte dagens! Han vet ju hur det är. Försöker han få kontakt med mig? Då är det på fel sätt eller försöker han... ä!
Det är så tråkigt. Jag vill att det ska vara bra och trevligt.
   Torsdagen den 29 januari 2004 kl ca 11.50. DL ska beställa något ur en elmaterielkatalog. Jag frågar: vad ska du beställa?
DL svarar: inte vet jag! utan att titta på mig och fortsätter med sökningen. Jag ser vad han vill ha och jag hämtar sedan
det han kanske söker från mitt lilla förråd. DL är den näst otrevligaste personen på hela Kappa. Värst är J-E L.
   Tisdagen den 3 februari 2004 kl 15.15. Bra att J-E L är sjukskriven en månad till, februari ut. Då är det ingen, nästan,
som påminner mig om att jag är "jasså! du jobbar!" eller "jasså! du är här!" när jag säger hej till J-E.
Jag vill inte titta på eller prata med DL. Skönt att han äter mella kl 11.00 och ca 11.20 - 11.25, för då kan jag läsa
mina äldre PT utan att få den ironiska frasen "är det dagens?". Det har hållit på sedan 1999-200 till hur länge som helst.
Har jag förargat honom någon gång eller vad är det? Ska det vara så här mellan oss tills han får pension? 10 år!!!
De andra är ok! men J-E L och DL är mycket otrevliga. De är trevliga ibland men med tanke på det otrevliga så ger det
en otrevlig trevlighet = falska! eller?
   Torsdagen den 5 februari 2004 kl ca 11.25. Jag äter min lunch. DL sätter sig vid min vänstra sida. Efter en stund
börjar DL titta på tidningen och datumet. Han frågar om något. Jag orkar inte lyssna. Jag orkar inte ens se på´n eller
svara på frågorna. Sedan inga flera ironiska fraser. Jag läser klart PT och stoppar ned den i min tygkasse.
Tar upp en ny och börjar läsa den. Efter en stund tittar DL på den andra och jag hör ett svagt skratt om att
den är en månad gammal. Sedan får DL stöd av MI som frågar eller påstår något om att det är den 5 februari.
Till honom säger jag dock: tack för det. Ååå, nu vill jag hem. Bort från allt elände. Tänker bara på att sticka från
de där två kränkande medmänniskorna. Men om jag går utan giltiga skäl, kan det bli olovlig frånvaro och då har de chans
att sparka mig. Jag biter ihop för den tusende gången.... Klocka är nu 14.55 och äta min smörgås och
dricka en kopp varm choklad. Sedan hämta Hanna och Sara.
   Onsdagen den 6 maj 2004. Lunch. Ca kl 11.20 sätter sig DL ned till höger om mig och tittar på min tidning PT och säger:
ja-ha,... minns inte mera, vill bara bort från honom. Jag hör sedan att han har hunnit ifatt. (Han har varit på semester).
Efter två veckor har jag (DL)... vill inte höra och har ätit klart och viker ihop tidningen och går för att diska.
Jag sade ingeting till honom, endast gick därifrån.
   Tisdagen den 17 augusti 2004, kl ~7.20. J-E L "märker ord". ... det kan man fråga sig... säger jag.
J-E säger: men vi frågar dig. Det känns som om han är irriterad på något. Han letar fel på mig.
Bäst att endast svara kort och snabbt, inte berätta något självmant.
   Fredagen den 20 augusti 2004 kl 9.20: Runt fikabordet talar de om träning av hälsenan. MI har fått ett träningsprogram
av sjukgymnasten och övningen hjälper inte honom med att hälsenan ska bli bättre. MI säger att han vill inte göra
"1000 gånger per dag". Jag inflikar med att jag gör det på onsdagar, 50 gånger och säger 4 . 12 eller 4 st 12 ggr.
J-E L säger: det är därför du är så lång! Jag svarar honom inte. Sänker blicken ned mot bordet och lite längre ned.
Är tyst. Väntar en liten stund för att sedan gå från den snälle och samtidigt den otrevlige J-E L. Han kan vara jättetrevlig
men en annan gång jätteotrevlig. Var ska jag placera mig? Det otrevliga tar överhand så jag måste placera mig
på en reserverad nivå, inte tala så mycket med honom.
   Fredagen den 27 augusti 2004 kl ~7.05: J-E L säger, det första han ser mig: "jasså! Peter är här!".
Klockan 09.00: Jag sätter mig ned vid "fika"-bordet och möter J-E´s blick. Han säger: jobbar du hela dagen?
Jag svarar: ja, till tre och sänker blicken till bordet och tittar sedan i min mugg nästan resten av rasten.
J-E L är till hälften sjukskriven på grund av smärtor i nacken etc. Han vill ha en konfrontation och vill att jag ska
säga något om att han jobbar halvtid. Det ska han inte få! Orkar inte med verbaka slagsmål. Jag hoppas att jag får
börja jobba i ett annat arbetslag. Vad har jag gjort för fel?
   Måndagen den 30 augusti 2004 kl ~11.05. SB tittar i tidningen och säger: "henne har de hittat. Från vilket datum är den?".
Jag svarar: "från det förra året". Det otrevliga 55+gänget: 1. J-E L, 2. DL, 3. MI, 4. SB. De kan också vara trevliga.
Då känns det inte sant. Kan de vara det?! Det är ingen trevlig känsla när de är trevliga. Jag tänker då på de stunder
när de har varit otrevliga. Alltså, det otrevliga är där hos mig hela tiden när jag är tillsammans med eller ser dem.
   Tisdagen den 14 december 2004. Igår och idag är inte bra dagar för J-E L. Igår sade han, på morgonen,
jag kom sent, ca 9 till verkstaden så jag gick inte upp till fikarummet utan väntade vid min arbetsbänk.
Han sade hej. Jag sade hej tillbaka. Sedan sade han: du kommer nu. Idag känns han också irriterad.
Kanske han har ont i nacken etc. Det är därför han jobbar halvtid, bitter för det?
   Måndagen den 7 januari 2005 kl 11.20. Jag sitter vid bordet och äter min medhavda lunch. DL sätter sig och tittar
på min tidning och säger med en låg röst: "Expressen". Ska han aldrig sluta? Det är så jättejobbigt att vara här på jobbet.
Ska de aldrig sluta?!
   Måndagen den 21 mars 2005, kl 11.20. Jag äter min lunch och läser Piteå-tidningen. DL kommer från mässen, hämtar en
kaffekopp från automaten, sätter sig på sin plats till vänster om mig. Den otrevlige DL tittar på min tidning och uttrycker:
den 15 mars. Vad har jag gjort honom? Varför fortsätter han år efter år med att kommentera mig om mina läsvanor?
   Tisdagen den 22 mars 2005, kl 9.00. Jag sitter vid fikabordet. J-E L sätter sig och säger: hej! ja-ha, du är här.
Jag vill inte säga att du också är här, du jobbar också deltid men på grund av att du är sjuk i nacken! Ingen mening
med att bråka. Jag säger i stället: jag är ledig nästa vecka. Vi kommer att vara i Ammarnäs.
Jag vill inte se på dem (DL och J-E). Jag vill inte arbeta med dem eller vara med i arbetslaget så länge de finns med.
Jag har, än så länge, aldrig mött så otrevlig människor som dem! Den bästa tiden var när jag läste i Kalix,
den sista utbildningen "Tekniker i automatiserad produktion och fms" eller "Robot-teknik". Ingen var otrevlig mot mig där
eller påminde mig ständigt och jämt om min deltid eller att jag läste äldre tidningar.
   Onsdagen den 13 juli 2005, lunch: De andra kommenterar mina läsvanor, den andra gången den här veckan. Jag sitter vid
ett annat bord. DL flinar när de andra kommenterar att min tidning är gammal, det är inte trevligt. Jag vill inte
säga något otrevligt. Då får man tillbaka det otrevliga och det blir bara sämre. Jag får undvika dem och bita ihop.
Snart är det semester, en timme kvar! men till hösten (v34) blir det att bita ihop...
   Mändagen den 3 oktober 2005, kl 7.15: Jag har berättat för Bhaman om en hemvärnsövning som hade varit under helgen.
Bland annat att det var skjutning i Tåme. DL säger med ett leende följande: "Är det kul?" och fortsätter att flina och
tittar på J-E L. J-E fortsätter inte på den otrevliga tråden. Han byter samtalsämne som tur är. Bra men
DL var otrevlig för den tusende gången.
   Onsdagen den 30 november 2005 kl 11.20. Jag äter min lunch och läser PT. FN lutar sig fram från sin stol mot min tidning
och kommenterar att jag läser en äldre tidning. Ska han aldrig sluta? Hur många gånger ska han säga det? Han vet hur det är!
Han blir otrevligare ju oftare han säger det och mer otrevlig ju längre han tjatar.
   Torsdagen den 8 december 2005, kl 11.50. DL inleder en fråga med frasen "du som kan trolla" och sedan ställer frågan.
Jag lyssnar på frågan och sedan ställer jag frågan "kan jag trolla med mina knä?". Varför är han otrevlig?
År efter år?! Han måste inte må bra!!! Sjuk karl.
   Onsdagen den 29 november 2006 kl ... Lunch. AH tittar på min PT och säger "nästan"...
   Torsdagen den 30 november 2006 kl ca 11.15 (lunch). TS letar efter dagens PT. Han kommer sedan till mitt bord
där jag läser INTE dagens PT och han av alla... talar till mig: "nästan i fas". Ska de aldrig SLUTA!!!
   2007-10-15 11.20. DL tittar på tidningen och säger "tisdag". Jag svarar: jag ligger efter. Ska han aldrig sluta?
DL är värst på grund av han säger inte så mycket. Det nästan "enda" han talar om är den där förb. tidningen.
Funderar på att sluta och flytta till stugan.
   Man bör vara öppen för nya lösningar (funktioner) och teknik (strukturer) som ger ett mervärde för
verksamheten, arbetsmiljön (bla. människans) och säkerheten och undvika säkerhetsglidningar.
   Jag försökte upprätthålla en diskussion och en dialog runt fikabordet när vi hade rast. Någon berättade något
och de andra och jag lyssnade och ställde frågor, inte endast lyssnade och sedan uppstod en association
och han övertog samtalet som sedan blev en monolog. Ingen återgång till det ursprungliga perspektivet,
kanske inte exakt samma perspektiv, men det bör väl vara en snäll gest att återgå till den personens perspektiv.
Någon annan associerade sedan från mig och berättar sin erfarenhet etc. Det blev sällan en dialog.
   Jag såg en teatersketch via tv och där var samma situation som hos oss och jag fick en association till mitt jobb
och medarbetare. Om jag pratade och var osäker började han prata med en annan eller avbröt mig med sin härskarteknik
och de andra tittade på honom under tiden han pratade och jag var sedan ensam med min berättelse --- meningslöst med raster...
  Självstyrande arbetslag och vem var den informelle ledaren för det självstyrande arbetslaget eller gruppen?
Kanske en arbetsledare ska inte vara så engagerad i ett självstyrande system. Tänk om arbetarna övertog kommandot
och styrde upp gruppen... som en vm-fotbollsmatch för många år sedan (2014?) där tränaren gav upp och
spelarna försökte få kontroll över situationen men svt-kommentatorn sade att den ensamma spelaren orkar inte så länge.
   Kan man acceptera en informell ledare i den "självstyrande gruppen". Kan en chef vara en "kompis" med en medarbetare?
Han favoriserade vissa medarbetare på grund av att de hade likvärdiga sätt och intressen som honom
och till den informell ledaren kan han ge jobb som avlastar honom men då kommer de andra ledarna att se det och säga att
dina arbetsuppgifter ska du inte delge.
   När han inte fick sin vilja igenom, då använde han någon av de sju härskarteknikerna och
jag blev än mer tyst och frånvarande och jag distansierade mig mera från dem. Till slut fungerar man inte i systemet
och verksamheten lider och sedan tystnade han och sedan blev jag ensam. Han undanhöll information,
minskade informationsmängden för isolering. Ingen information ger inga beslutsunderlag eller inget ansvar.
   Han orsakade ett administrativt "kaos" (Han hade administrativa brister) och använde härskarteknik mot mig
under många år (>10?). Jag slutade efter cirka tio år på grund av ingen förändring till en minskad härskarteknik
och ingen förbättring av det administrativa "kaoset" (den administrativa bristen).

Går din ilska ut över din medarbetare?